Social links

0390-415 08    

Reportage från Armenien: Min konvention

Foton från den första workshopen i förstudien med Karin Styvers, online, i Yerevan på NCA Small Theatre. Juni 2021.

Första stegen i en samskapande scenkonstföreställning med Barnkonventionen i fokus

Min Konvention är en scenkonstföreställning om FN:s Konvention om rättigheter för barn. Föreställningen samskapas med barn, för barn, om deras konvention. Barnkonventionen ska utforskas genom teater, dans, dockteater och musik! Projektet inleddes i juni med en förstudie tillsammans med barn och ungdomar i Armenien. Här berättar projektledare Richard Forsberg om hur det gick till när regissör Karin Styvers ledde kreativt arbete varvat med intervjuer via plattformen Zoom.

Äntligen dags, inte på plats men det är dags. Vi “är” i Armenien, i Yerevan på NCA Small Theatre. Framför oss på skärmen sitter en grupp av barn och ungdomar ivriga att komma igång. Vi syns på storskärm har det sagts oss, tolken sitter bredvid. Det är äntligen dags, dags för de första workshopparna och den riktiga starten på arbetet med Min konvention.

Föreställningens regissör tillika initiativtagare Karin Styvers leder workshoppen.

Vi vill berätta för barnen om deras konvention och upplysa dem om sina rättigheter, förklarar Karin. Vi vill höra barnens tankar om konventionen och de situationer den kretsar kring. Detta för att samla material till den kommande föreställningen.

Fyra artiklar i fokus

Vi träffar två grupper av barn i Armenien. Varje grupp ska genomföra två workshoppar var. Tanken är att vika den första till diskussioner och brainstorming kring just Barnkonventionen och då främst artiklarna. 2, 3, 6 och 12: 

  • Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. 
  • Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. 
  • Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. 
  • Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.
     

Barnkonventionen består av 54 artiklar, eller punkter eller regler, förklarar Karin för barnen. Men just dessa fyra är liksom den röda tråden som löper genom hela konventionen. 

 

Karin Styvers lyssnar på de armeniska ungdomarna.

90 minuter går fort. Vi pratar om hur barnen upplever artiklarna och dess innehåll och håller enskilda intervjuer med barnen genom kameralinsen. I bakgrunden sitter de utspridda i den fantastiska lilla teatern i Yerevan och svarar på Karins frågeformulär. ”Vad är det bästa i livet?”, ”Vad gör dig ledsen?”, ”Får barn lov att säga vad de vill?” och så vidare. Barnens svar, idéer och scener kommer att tas med in i arbetet och utformningen av föreställningen Min Konvention. Pusselbitarna börjar således, kanske inte läggas på plats, men vi vänder på dem en och en.

Mot slutet av vår session introducerar vi dockteater och visar en kort film om hur det går till att göra enkla dockor av kartong, tygbitar och annat pysselmaterial. Filmen hinner inte gå klart innan gruppen har kastat sig vidare in i dagens workshop. Nu ska det skapas dockor, men det sker utanför Zoom. Om en vecka är det dags för del två.   

En vecka senare 

Tillbaka i Yerevan. Gruppen framför oss har utökats med en mängd fantasifulla dockor så vi startar med en presentationsrunda där nu också dockorna får introduceras i vår gemenskap. Pappersarbetet avklarades förra gången, nu är det dags att komma upp på golvet. Efter en dansant uppvärmning gestaltar både dockor och barn konventionens artiklar genom att skapa “statyer” utifrån givna förutsättningar.

Arbetet får barnen att tänka till. Inte minst när de ska förklara / guida oss som publik bland de både komiska och sorgliga verken de skapar. De frusna scenerna som statyerna utgör ger mersmak så nästa uppgift blir att skapa levande scener med början, mitt och slut. “Det behöver ske en konflikt i scenen” instruerar Karin, “den konflikten behöver lösas. Kanske kan det sluta lyckligt eller inte. Ni bestämmer!” fortsätter hon och ett intensivt arbete startar i gruppen.

90 minuter går lika fort den här veckan. Barnen avslutar workshoppen med att spela upp sina scener och Karin peppar dem, tar in deras tankar, inspireras. Fler pusselbitar har vänts upp. Motivet skymtar men är långt ifrån klart. Om ett par månader träffar vi barn i Jönköping och fortsätter det samskapande och gränsöverskridande arbetet med övertygelsen om att Min konvention verkligen kommer vara deras konvention.  

Richard Forsberg, projektledare ShareMusic & Performing Arts

Alla foton är tagna av NCA Small Theater.

Föreställningen Min Konvention är ett första steg i ett långsiktigt ämnesövergripande samarbete inom konst och kultur och statsvetenskap mellan partners i Sverige och Armenien. Syftet är att utforska och skapa metoder inom konstnärligt arbete som verktyg att arbeta med mänskliga rättigheter. Svenska parter är ShareMusic & Performing Arts och Smålands Musik och Teater, armeniska parter är Yerevan State University och Small Theatre of the National Centre of Aesthetics after Henrik lgityan. Min Konvention genomförs med stöd från Svenska institutet, Postkodstiftelsen och Kulturrådet.    

Reportage från Armenien: Min konvention

Kommentarer (0)