Möt Mariam Muradyan - en expert på barns rättigheter

Grattis till lanseringen av handboken “Inclusion through Art”. Hur känns det?

- Från början till idag känner jag mig inspirerad och hoppfull över att detta kommer att medföra någon förändring – även om den är liten – men det kommer åtminstone att förändra något i uppfattningen av mångdisciplinära och tvärvetenskapliga tillvägagångssätt mot konstämnen och inkludering.

Berätta om handboken. Vem är målgruppen, och vad är syftet med den?

- Den primära målgruppen är skollärare i ämnet “Konst”, men den kan användas inom andra ämnen också. I handboken nämner vi tydligt de andra ämnen där den kan tillämpas. Den kan också gynna lärare som undervisar ämnen som "Me & Environment" eller de som är involverade i ämnesövergripande ämnen i skolor. Dessutom kan den vara användbar för i icke-formella utbildningsinstitutioner, rehabiliteringscenter, icke-statliga organisationer eller av civilsamhällets representanter som arbetar med marginaliserade barn, inklusive dem med funktionsnedsättningar.

Handboken syftar till att hjälpa lärare att utbilda barn om deras rättigheter. Kan du berätta mer om det?

- Innehållet i verktygslådan fokuserar på barns rättighetsutbildning. Vi har valt ut nio grundläggande rättigheter baserade på FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi strävar också efter att förmedla kärnan i dessa rättigheter, adressera vanliga missuppfattningar och felaktiga tolkningar. Till exempel tar vi upp ämnen som barnarbete, definierar det och diskuterar exploatering, särskilt när barn stödjer sina familjer på olika sätt. Även om det inte råder något tvivel om att barn kan hjälpa sina familjer, bör det inte ske på bekostnad av deras rätt till vila eller utbildning. Dessutom bör det arbete de utför primärt gynna dem själva, snarare än andra.

På vilket sätt hoppas du att handboken kommer att användas?

- Jag hoppas att handboken kommer i rätt tid och når ut till den avsedda publiken. Från våra diskussioner är det tydligt att lärare verkligen behöver den, och den är nyckeln till dess framgång. Lärare kan använda handboken som en guide, genom att implementera de övningar eller scenarier som tillhandahålls, vilket kan tjäna som modeller för liknande aktiviteter om olika rättigheter eller ämnen. Vi hoppas att det armeniska utbildningsdepartementet tar på sig ägarskapet för den och inkluderar den i läroplanen, och vi har fått uppmuntrande förslag från dem. Vi planerar också att ordna möten med andra lärare för att demonstrera hur övningarna fungerar i praktiken. Vårt mål är att handboken ska vara en dynamisk resurs.

Vid utformningen av handboken tog ni frågan om inkludering på stort allvar. Kan du utveckla mer kring detta?

- Vi har fyra nyckelexperter involverade: utbildningsexperten Serine Avetisyan, psykologen Tatevik Abrahamyan, konstnären Karin Styvers, och jag, Mariam Muradyan, som är barnrättsexpert. Tillsammans kombinerar vi vår expertis för att förstå olika aspekter av inkludering och strävar efter att adressera så många typer av funktionsnedsättningar som möjligt utan explicit differentiering. Vårt mål var att göra alla övningar engagerande och intressanta för barn, oavsett funktionsnedsättning, utvecklingsspecifikationer eller sårbarheter, oavsett om de påverkas av krig eller inte. Inkludering handlar om att omfamna mångfalden bland lärare, elever och alla i allmänhet.

Har du en favoritövning?

- Under panelen presenterade jag en övning som syftade till att belysa begreppet barnarbete. I denna övning presenterade vi fem scenarier, varav ett illustrerar vad barnarbete innebär. Vi bad eleverna att föreställa sig själva som fåglar som samlade material för att bygga sina bon. På vägen stötte de på en tung sten som de måste bära. Trots att fågeln till slut lyckades bära stenen till sitt bo, togs den ifrån den av en örn, symboliserande bördan av barnarbete. Denna övning betonar hur barnarbete överstiger barnens fysiska kapacitet och hindrar deras utveckling, vilket slutligen gynnar vuxna eller andra syften, snarare än barnet självt.

‍