Scen:se – En bro mellan scenkonst och pedagogik

Dr. Gill Brigg plirar pillemariskt ut över publiken som sakta fyller på glasburen i mitten av Dunkers kulturhus, Helsingborg. Banderoller står utplacerade här och var, små inslag av färg som signalerar att seminariet är en del av det för årets upplaga av BiBu nya temaspåret FUNKTION. Dr. Brigg som kommer från England är dramatiker, regissör och dramalärare för särskolan, och i projektet som ska presenteras var hennes roll att fortbilda lärare, pedagoger och assistenter inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan i hur de kan jobba med drama i sina klassrum. Bredvid henne sitter en rad människor på stolar på en låg, svart scen: skådespelare, musiker, en kostymör och (ytterligare) en dramapedagog. Tillsammans är de här för att berätta om Scen:se – ett unikt projekt med syfte att göra högkvalitativa konstupplevelser tillgängliga för alla oavsett funktionsförutsättningar eller behov. Initiativtagare och ledare, Eva von Hofsten, kliver upp på scenen och börjar berätta.

Idén om Scen:se växte fram efter en fortbildning med Oily Cart Theater och Rose Brufords Collage 2016. Inspirerad av Kelly Hunter, pionjär inom universell scenkonst, tog Hofsten med sig konceptet till Sverige - driven av insikten om att det inte alltid räcker med att bjuda in till en tillgänglig och tillåtande miljö, utan att själva konstupplevelserna ibland måste skräddarsys efter publikens möjligheter att ta in dem. Och det är just detta som Hunters metod bygger på: möjligheten att ge individer med svåra former av autism chansen att ta till sig Shakespeares verk genom dramaturgiska lekar, och att genom dem vägleda, och låta sig vägledas av publiken till verkens verkliga kärna: vad det innebär att vara människa.

Genom forskning, fortbildning och ett imponerande brett nätverk av samarbeten med såväl konstnärer, scenkonstinstitutioner, funktionsrättsrörelsen och särskolor, har Scen:se skapat en bro mellan scenkonst och pedagogik. Tre år och över 200 workshops senare står resultaten klara. Två scenkonstföreställningar, Shakespeares hjärtan (regi: Kelly Hunter, Flute Theatre) och Stranden (regi: Tim Webbs, f.d. Oily Cart Theatre), samt konstutställningen SINNERLIGT (Greta McMillan, Laura Blake och Ellie Griffiths) som var särskilt utformad för att tilltala samtliga sinnen och därmed kunna upplevas oavsett funktionalitet. Alla tre verk väver samman interaktion, intuition och lekfullhet i en scenisk värld där publiken tillåts att inte bara ta del utan att också ta plats. Scen:se är ett ypperligt exempel på en inkludering så självklar att den gjutits in i fundamentet.

Tillsammans med Dr. Gill berättar Eva vidare om vikten av trygghet, stabilitet och om små publikgrupper. Från dramapedagogen får vi höra om hur hen på förhand etablerat kontakt mellan eleverna och karaktärerna, och från Briggs om hennes arbete med att fortbilda skolpersonal i drama som pedagogiskt redskap samt om lekens, och berättelsens, roll och funktion i barnets utveckling. De talar om Scen:se fyra ben: förberedelser av publiken, själva framträdandet, uppföljningen och den symbios som uppstår mellan lärare, teater och publik.  Det man beskriver är ett utrymme där (känslo)livet får lov att ta plats – utan ursäkter.

En av skådespelarna får ordet och delar ödmjukt och öppenhjärtigt med sig av sin egen oro inför att gå in i projektet och möta en publik som skiljer sig från den normativa. En publik som exempelvis kan ha andra sätt att uttrycka tillfredsställelse på, än genom en regelrätt applåd i slutet av showen. Hen talar om hur fel hen haft i sin vånda över en eventuell låg konstnärlig kvalitet, och hur den konstnärliga avkastningen i själva verket blivit betydligt högre när publiken - i stället för ”skådespelarnas egon” - kommer i första hand. För i Scen:se står publiken i fokus. Orubbligt och odiskutabelt.

Scen:se är resultatet av ett gediget arbete som tål att bevittnas, granskas i sömmarna, kännas på och slitas i – just som scenkläderna i föreställningarna och konstverken i SINNERLIGT. Vi ser fram emot frukten av det fortsatta arbete som pågår och som förhoppningsvis ska resultera i en ny föreställning 2024.

Och målet, enligt Eva? Att inspirera fler verksamhetschefer och konstnärliga ledare att köpa in och sätta upp mer universell scenkonst och ta sitt ansvar i att leverera konst som kan uppskattas av alla.

Läs och upptäck mer av Scen:se på deras hemsida.

‍

En kort video om arbetet med föreställningen Stranden. En del av projektet Scen:se.