Karin Delén, dansare, jurist och projektledare, är en av adepterna i vårt mentorsprogram. Under 2020 inledde hon sitt residens där hon arbetar med en konstnärlig idé tillsammans med professionella utövare. Här berättar Karin själv om sitt verk och arbetsprocessen som varit minst sagt speciell, präglad av pandemins framfart.
Covid-19 slog till när jag var på topp i alla dansprojekt och i min kropp. Samhället förändrades totalt över en natt och allt blev inställt. För mig var det som att tappa taget om rullstolen i en lång, brant backe och kraschlanda. Men istället för brutna ben fick jag en brusten själ. Det blev en själslig bergochdalbana som bara fortsatte i takt med pandemins härjningar. Hela världen låg i krig med en osynlig fiende som överlistade oss gång på gång. En dag fick jag idén att omvandla hela den här känsloresan till ett solo.
”En själs berättelse” eller ”corona-dansen”, som jag också kallar den, är en metaforisk berättelse om mig själv. Om min insida och utsida samt de problem jag brottas med och den glädje jag upplever i dansen och allt runt omkring den, men också i andra sammanhang. Känslorna, som en efter en sakta blev till rörelser i detta solo baseras mycket på hur jag upplevde det första dryga halvåret när Covid-19 rev upp våra liv.
ShareMusic & Performing Arts hittade koreografen Paloma Madrid åt mig mitt under pandemin. Vi träffades på Zoom ungefär varannan vecka och jag fick lära mig att ta fram min berättelse bakom solot. Hon ställde frågorna. Jag gjorde mitt bästa för att komma med svaren. Hon gav mig uppgifter att skriva ner 4 olika minnen jag hade haft under den aktuella perioden. Utifrån det fick jag sätta en känsla till varje minne. Känslorna blev sedan till rörelser efter många reflektionstillfällen. Så mycket bakgrundsarbete hade jag inte gjort tidigare. Att låta solot växa fram på detta sätt gav det mer djup och jag fick hela tiden göra medvetna val vilket även syns i det nu nästan färdiga verket. Processen blev också en läkningsprocess som jag så väl behövde.
Ett danssolo går dock inte att göra på ett papper. Det måste dansas fram! Väl på dansgolvet hände det magiska saker även med ”En själs berättelse”. På dansgolvet blev det min själs berättelse!
För att förstärka mitt solo ville jag också jobba med skuggor och ljus… på Zoom. Ni hör ju redan hur omöjligt det låter.
Återigen lyckades vi lösa det nästan omöjliga. Jag och ljusdesignern Evelina Dembacke visade bilder för varandra med olika ljusnyanser och försökte gemensamt komma fram till vad jag ville arbeta med för färger. Vi diskuterade också de olika färgernas betydelse och slog upp det i böcker. Böcker kan säga mycket, men hur varje människa i vår värld tolkar dans, ljus och musik är individuellt och bygger på vad de bär med sig i sina ”ryggsäckar”. Jag kan bara utgå från mig själv och min egen ”ryggsäck”.
Sist men inte minst kom musikern Hara Alonso in i mitt team. Efter att ha läst mina reflektioner om solot och sett en video där jag repar solot ensam i en lokal på dansstudion Site med min personliga assistent, så lyckades hon skapa ett magiskt musikstycke till mig.
Under långhelgen den 13–15 augusti flätades allting samman på Mosaikteaterns helt nya och praktfulla scen. Koreografi, ljus och skuggor i färgsprakande färger, svartvita toner och former blev till ett tillsammans med den musik som skapats just för mig, för min själ. Där fick favoriterna ur ”En själs berättelse” evigt liv då de filmades för att bli en danstrailer eller en dansfilm.
En lång resa har nu uppnått sitt delmål!
”En själs berättelse ” är på väg att bli något stort för att jag vet att resan fortsätter!
Karin Delén
Frågor som Paloma ställde till mig:
Denna artikel publicerades första gången 13 september 2021.